Every brunette needs a blonde best friend.

Vi människor är allt för duktig på att fokusera på det negativa här i livet, och för lite på det positiva.
Så här kommer det jag är tacksam över idag, och det är inget mindre än min bästa vän Frida!
 
Frida kom in i mitt liv någongång under 2002, då hängde vi båda på en internetsajt som hetter Stallsmart.
Den sidan gick typ ut på att bygga "webbstall" med html-koder, så en gång i livet var jag grym på det ;) i alla fall, man byggde dessa webbstall och där fick då olika människor bli skötare på den häst man tyckte var finast, så skrev man typ dagbok till den som ägde den, dvs då typ mig, om vad man gjorde med hästen.
Så på den vägen fick vi kontakt, och jag har alltid varit facinerad av Gotland, och frågade således Frida om hon visst någon som skulle vilja brevväxla med mig varpå hon bara "ja,jag".
I februari 2003 får jag mitt första brev, och det är början på en livslång vänskap med den människa jag idag ser som min syster.
 
Vi brevväxlade, bytte nummer och började ringa och smsa varann men det var ju rätt dyrt på den tiden så det blev inte alltför ofta. 
Vi har gått igenom våra första pojkvänner tillsammans, och alla efter dom också såklart. ;)
Fast det alltid varit dryga hundra mil mellan oss har vi haft varandras ryggar, har den ena blivit behandlat dåligt har vi sett till att göra situationen lite mer hållbar. Vet att jag smsat och flirtat med en kille en gång bara för att se om han nappa och då fick vi ju veta att han var ett ass. ;P
Frida kan också ha uttalat de berömda citatet "och ge dina inälvor till min hund".... ;) 
 
Det gick rätt många år innan vi faktiskt träffades första gången, ett sportlov fick Frida komma hit upp till de kalla norr och spänningen var såklart stor - skulle vi ens tycka om varann på riktigt.
Fanns ingen orsak till denna spänning för det har bara varit så självklart från första början, hon är den där andra halvan alla pratar om och vore hon kille skulle hon varit the love of my life och själsfrände liksom, fast det är hon ändå bara inte på DET sättet. 
 
Många funderingar har vi haft tillsammans, men Frida är nog värre än mig där då hon en morgon vaknade i ladan med mig och frågade om jag visste vad en elefantsvans vägde, och självklart tog vi reda på det också ;) 
Den gången hon kom så var MSN fortfarande inne och fanns kvar, och herregud vad vi svamlade på där med dessa stackars killar.

Hon har hunnit bo här uppe tre månader också, under sin praktik under gymnasiet. Tre fantastiska och härliga månader, för är det något jag önskar mig av hela mitt hjärta så är det att få ha henne närmre.
 
Att fira midsommar på Gotland har vi också hunnit med att göra, och herregud vilken midsommar! Rakt ut i skogen fanns där partytält med rökmaskin, hög musik och massa människor, och MASSA JÄVLA mygg!!! Fy tusan, och det klassiska att jag skulle varit mer frisläppt och lite mer rolig om jag inte haft med mig min dåvarande pojkvän, och lite så kände jag också bland flertalet snubbar jag tyckte var attraktiva - ung och dum eller nått! :P
 
Nu har åren gått och blivit rätt många, hela arton för att vara mer exakt.
Och fortfarande är det bara till henne jag vänder mig, då jag gjort något jag förmodligen inte skulle, då jag har ångest upp över öronen över saker som hänt, med de där innersta problemen ingen annan kan fixa, de där sakerna alla andra skulle dumförklara mig över eller totalt döma ut mig, det är också bara hon som får veta dom.
Det är bara Frida, som vet varenda liten delalj om mig, varenda liten en. Och hon vet allt det, för jag vet att det stannar just precis där. 
 
Alla borde ha en Frida, någon som verkligen bara finns där. Och fast vi inte träffats mer än en handfull gånger egentligen jämfört med de arton år hon funnits vid min sida, så är hon den allra finaste människa jag känner och jag bara vet, att hon är med mig tills mitt sista andetag.
Genom alla kärleksproblem, genom alla år och nu en del av mitt vuxna liv som gift med barn, så finns hon där. 
Jag är så oerhört stolt över hur hon kämpat med sin utbildning som hon äntligen är klar med och fått fast jobb, hur hon roddar ihop allt med sena kvällar och häst där nere i Stockholm..
 
Hur hon alltid bara säger exakt det där jag behöver höra, sist var det just frågan om jag var lycklig.
Det var en fråga jag behövde ställa mig själv, för utan att ställa sig de där jobbiga frågorna kan du aldrig någonsin reda ut saker och ting, faktiskt få ett bättre liv.
 
Är det något all död lärt mig, så är det att vi lever bara en gång. Det här är det enda liv jag har, och jag vill inte dö med massa ånger över saker jag inte gjort, människor jag valt att inte träffa fastän jag velat, att älska utan gränser och förlåta trots att det är svårt.
Ingen är perfekt, och gud ska veta att jag är allt annat än det.
Jag väljer att leva för alla dem som inte kan det längre, jag väljer livet framför allt annat och jag väljer att leva det fullt ut.
För mina barns skull, men framförallt för min egen skull.
 
Lev och må, ta hand om varandra och älska för fan mer än hata - det tänker jag göra! <3
 

Jag menar, hur kan man inte älska den här? ;)
<3
Vid ett kalkbrott på Gotland...<3 vin och surr

Här inne i skogen spenderade vi den omtalade midsommaren
Kallt tanka bilen så då sätter man sig i skåpet istället!
Den gamla goda tiden, från allra första gången hon kom upp! :P
Också från första gången, här på min dåvarande sköthäst Nobbe.

I love you sis.<3

Jag har en tjej i mitt liv, som jag har haft sen 2002.
Den flickan, hon betyder mer än livet för mig.
Hjälpt mig genom vått och torrt, eld och vatten - ja genom ALLT!
Hon är två år yngre än mig, bor dryga 100 mil från mig, men hon är alltid den som ställer upp först.
Önskar att hon bodde närmare så vi kunde umgås mer, men trots alla våra mil så hörs vi nästan varje dag och det märks inte någon skillnad om man jämför med mina kompisar jag har här nära - ni är också underbara.

Men min älskade flicka, min älskade syster hon är lite mer, lite bättre och lite finare.
Ett hjärta av guld och jag vet inte ens hur jag ska kunna beskriva henne i ord.
Det tar bara stopp, orden hänger inte med för de finns inte för henne. <3

Hon har varit med från början av min "ungdom" , hon har varit med sen första pojkvännen, hon har tagit tillvara på mig då jag gråtit och bara velat dö.
Hon har alltid gett mig en anledning till att fortsätta andas en dag till, hon har aldrig tvivlat på mig.
Hon har skyddat mig, och jag vet att skulle jag be henne gå genom ett eldhav skulle hon göra det för min skull och jag lika för henne.
Hon är mitt allt, det finns ingen annan beskrivning.
Hon är min hjältinna, min älskade flicka som jag aldrig någonsin kommer kunna leva utan.
Vet egentligen varför jag skriver detta just nu, men jag kände för det för jag kände att hon behöver den uppskattningen just nu.

Hon behöver få veta att hon är den absolut bästa människan som går i ett par skor och att jag är henne evigt tacksam över att hon alltid funnits vid min sida och fortfarande gör det, trots allt som hänt.
Vi har aldrig bråkat, aldrig någonsin konstigt nog.
Det måste väl ändå betyda något ?
Handen på hjärtat, jag önskar du vore här just precis nu så jag fick förklara för dig vad du betyder för mig och att jag dör utan dig i mitt liv.

när alla sviker
när hjärtat skriker
när hela kroppen har ont
när allting känns tomt

när tårarna rinner
när alla försvinner
när hjärtat går sönder
när jag går under

när andetagen tar slut
när ingenting är som förut
när allting känns kallt
när jag har förlorat allt

när inget är som det ska
när jag inte mår bra
när jag faller isär
så finns du där

du har ingen som helst aning om hur mycket du betyder för mig ...
 
If tomorrow never comes
Or if I die today
There's one thing
I want to say

When today
is gone
There's one thing
I want you to know

It feels like
You've been here forever
always by my side

If I lose you someday
I don't know what would happen to me
Or if we lose our contact
I don't want to think of how my life would be

So before it's too late
And before today is yesterday
And if tomorrow never comes
There's three words I want to say


- I love you

/ Din, nu och för all framtid systra mi .-. <3
 
Skrivet av mig till Frida på min dåvarande blogg.
2009-07-30

BELLA

Hur ska jag någonsin kunna beskriva i ord hur mycket jag älskar dig och vad du betyder för mig? Du är mitt allt, hela min värld. Vad fan skulle jag göra utan dig, min älskade syster. Du är den som alltid förstår när alla andra dömmer mig. Du är den som alltid kan trösta mig, säga dom rätta sakerna, få mig att le när jag som allra mest bara vill sätta mig i ett hörn och gråta. Du är den som ger mig anledning till att orka fortsätta när allt känns skit.

Vågar inte ens tänka på vad jag skulle göra om du en dag försvann. Utan dig finns jag inte längre. Mitt hjärta har du stulit och jag vill aldrig ta tillbaka det. Du är min andra hälft, min högra hand och utan dig är jag inte hel.
2002 var det bästa året i hela mitt liv för då lärde jag känna dig och sen dess har vi aldrig bråkat, tjaffsat eller nåt - du är fan min själsfrände. Kommer aldrig glömma när jag var uppe vid dig i vintras och vi satt inne på din msn och lurade i massa kåta killar en massa skit, haha skrattade verkligen så att jag fick kramp! Eller när vi gick runt i halva stan för att leta efter ett ställe där dom sålde Powerking, tog ju ett tag om man säger så haha.. Fyfan vad jag älskar dig, det är sånna här småstunder som gör så mycket.

Jag litar mer på dig än vad jag litar på mig själv och jag skulle utav tvekan lämna mitt liv i dina händer. Alla borde ha en sån vän som dig och alla borde vara avundsjuka som inte har det för du är en ängel från åvan. Vet inte vad jag ska skriva egentligen för jag skulle kunna sitta i timmar och bara skriva, skriva och skriva i all oändlighet om dig. Bara jag tänker på dig så blir jag glad.
Du förtjänar den absolut bästa killen i världen och den som gör något ont mot dig ska få sina inälvor uppätna av min hund, den meningen minns du säkert :P Haha.

Du är och förblir det bästa.
Alltid du och jag syster <3
 
Skrivet av Frida på min dåvarande blogg
2009-09-07
 
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0