Söndagsångest.
Himlen har fått ännu en ängel... En av de största personligheter jag träffat på, och som berört mig enda in i själen. Tack, för att jag fick vara en del av ditt liv och fick följa dig enda till slutet. Livet är orättvist, och cancer kan verkligen fara långt åt helvete. Ont i hjärtat och själen, men jag kommer bära med mig endast ljusa och fina minnen tillsammans med massa ny erfarenhet. Tack, och vila i frid finaste♥


Lite deppig musik på Spotify och tankarna for iväg till framförallt en människa jag förlorat detta år, en stor personlighet och världens bästa brukare.
Tänk att det har gått så länge och fortfarande gör hjärtat ont.
Viss saknad finner inget slut, man lär sig bara leva med den.
Det är så man får se det, fast jag önskar allt vore så annorlunda ibland så är det bara acceptera och göra det bästa av situationen.
Istället har jag en fantastisk mamma, mormor, morfar, farfar och mina fina bröder.
Jag har Gunnel och Johnny som hållt mig på benen senaste året, som lyssnat på allt jag haft att berätta både om det som nyss hänt och det som är flera år gammalt.
Det är något som är helt ovärdeligt och jag kommer aldrig kunna ge tillbaka allt de gett mig, handen på hjärtat ni är aboslut bäst.
Skrivet 8 februari 2009
Okej, jag ljuger ifall jag säger att jag varit pappas lilla flicka- för det har jag aldrig varit.
Men han är trots allt min far, och jag saknar honom.
Det är snart ett helt år sedan jag pratade med honom, känns overkligt.
Jag har verkligen tryckt bort allt som har med det där att göra, alla känslor och jaa, allt.
Har inte velat känna eller tänka, men idag.
Idag vill jag känna, för idag saknar jag min pappa.
Och tillsammans med pappa kommer min älskade lillasyster som jag också saknar obeskrivligt mycket.
Hur allt än ser ut idag, och oavsett vad jag sagt så älskar jag min lillasyster, och djupt inne i mig älskar jag min pappa också.
Fast det är djupt rotat.

Jag har inte kunnat ge dig en kram på hur länge som helst, och oavsett hur tiden går så är du min älskade lillasyster och det kommer du alltid vara.
Och bara gud vet hur mycket jag saknar dig, älskade syster.
Du har ju blivit stora damen nu också!
Saknaden är faktiskt riktigt påtagligt jobbig just nu, det gör ont i varenda del av kroppen.
Kan inte fatta att det verkligen är snart ett år sedan.
Overkligt.
Förlåt pappa, förlåt för att jag missade din fyrtioårs dag, jag hade tänkt ringa men jag klarade inte av det.
Fast, du hade ju kunnat ringa och gratta mig då jag blev nittion också för den delen.
Vi är lika dåliga båda två.
Saknar du mig, pappa?
Saknar du din äldsta dotter?
Existerar jag för dig längre?
Vill du ha mig i ditt liv?
Pappa, jag gråter.
Kan du torka mina tårar?
Pappa, jag mår dåligt utan dig.
Jag är inte hel.
Pappa, jag saknar dig.
Av hela mitt hjärta.
Snälla, jag vill inte ha det såhär längre.
Jag ger blanka fan i alla runt omkring dig, jag vill bara ha dig och min syster.
Det är det enda som skulle betyda något för mig.
Resten skiter jag i, för det bekommer mig inte.
Pappa, hur hårt det än tar på mig just nu.
Så saknar jag dig, och jag ber dig...
Kom tillbaka.
/ Din Dotter."
Vissa dagar slår det mig bara som en rejäl käftsmäll att det hänt lite för mycket grejor i livet för att det någonsin ska bli normalt och bra igen, och jag har förlorat både en del av mig själv och en del av min familj.
Det är något som aldrig kommer kunna reparera, eller bli 100% bra.
Alla dagar är inte sunshine och leenden, ibland kommer den där baksidan av livet ikapp och för en ltien stund måste den väl få göra det så man kan gå tillbaka till att vara tacksam för det man faktiskt har, och det som komma skall. :)
Puss på er!
En fin låt, tillägnad alla änglar jag har i himlen.
Ni fattas mig så otroligt. <3