http://bellabliiing.blogg.se/

Hej!

Här var det år och dagar sedan det uppdaterades något känns det verkligen som, och det är inte det att det inte hänt saker..
Det har bara hänt lite för mycket, tyvärr.

Vet inte ens var jag ska börja, mer än att just dessa två veckor som varit utan tvekan har varit det värsta i mitt liv på många sätt.

Något jag velat så många år nu, men tvingas välja bort för att det inte är rätt just nu.
Och det var verkligen bara början på helvetes veckan, för ett par dagar senare blev jag arbetslös och himlen fick en ny ängel♥

Oväntat, dramatiskt och under mitt arbetspass.
Det är såna saker som förändrar en helt och hållet, då det verkligen handlar om liv eller död och man ska kämpa.
Hur man reagerar i en krissituation, och hur man mår efteråt.

Livet är alltbra orättvist, och det är mer än en gång senaste tiden jag ifrågasätter mitt yrkesval.
Samtidigt som jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba med människor och att få göra skillnad.

Och mitt i allt detta, ska livsavgörande beslut tas.
Framtiden, vad är det ens?
Lite så känns det just nu, och nu fattades det mest kloka och "rätta" beslutet med tanke på hur situationen ser ut just nu...
Men aldrig igen tänker jag gå igenom något sånt här, aldrig.

En tröst i detta är väl dock, att jag faktiskt fått bevisat för mig att det finns människor som finns där.
Det är liksom inte en självklarhet att ensam alltid är stark, man kan luta sig mot någon annan då det stormar som värst.

 

Det är konstigt, hur en människa som för tre månader sen bara passerat på avstånd i tankarna genom åren, nu nästan kan vara den viktigaste i mitt liv.

Hur mycket som kan förändras och omkullkastas, på egentligen ingen tid alls.

Ödet är förunderligt, hur det nu gjort så våra livsstigar möts igen men med andra förutsättningar än tidigare och hur det kan blomstra till något sånt här.
Allt gammalt, som jag tänkt på i ett par år nu... Ältat, saknat, och allt däremellan är som raderat och bortblåst bara för att det helt plöstligt kom någon och drog undan mattan så jag tappade balansen rejält.
Och faktum är nog, att jag aldrig riktigt vill återfå den igen...
Det existerar inte så mycket annat i mina tankar, än framtiden och spänningen hur allt ska te sig.
Verkar nog bisarrt, men det struntar jag i.

 

Har idag gått intro på ett nytt ställe, och ska gå intro där även imorgon.

Så jag ska försöka sova, men det känns tomt i sängen..
Jag brukar i vanliga fall vara duktig på att vara ensam, och njuta av det. 
Just nu? Not so much.

Nåja, efter regn kommer sol.

 

Är disträ, oerhört ledsen, arg, bär på en stor sorg, så stor så den går knappt bära...
Har jag varit på botten tidigare i mitt, är det inget motför vad jag är just nu.
Fastän jag nu kraschat så totalt, så kan jag se ljust på framtiden.
Jobbiga saker formar oss, och just döden kan forma oss till någon helt annan än den man var innan.
Det har jag fått uppleva tidigare, och denna gång än mer.

Och mitt i allt, så känns livet trots jobbiga andra beslut också, så mycket mer spännande än någonsin tidigare.