http://bellabliiing.blogg.se/

Den kommer bara, utan förbehåll och ibland utan några som helst grunder. 

Liksom drar undan mattan under fötterna, gör så hela världen snurrar.

Inatt drömde jag om någon, som en gång var allt. 

Denna någon dog, i min dröm. 

Det var en person som ringde och berättade det till mig, men sen fick jag även höra att någon inte alls dog men kommer hamna i rullstol och aldrig mer kunna prata. 

Och det blev det bekräftat att någon var död.

Typ det värsta jag kunna tänka mig, oavsett vad.

Så jag bröt ihop och vaknade av mina egna tårar, med denna hemska outhärdliga känsla i magen. 

Min första reaktion och tanke var att ringa och se så någon lever, men det går ju såklart inte. 

Hela dagen har jag gått omkring med en skum känsla i kroppen, och inte mått riktigt bra.

Lackade ur på Jimmy, över en grej jag visserligen står för att jag tycker och inte har överseende med.

Än dock onödigt...

Är som en bomb just nu, jag har sån panik över vissa saker så jag vill bara lämna allt och vara ensam.

Såna tankar och grejer kommer liksom i omgångar, och jag vet inte varför.

Ibland griper en sådan saknad tag i mig så jag kan inte andas, det blir liksom svart. 

Jag for till mamma efter att ha drämt igen ytterdörren hemma, var tvungen stanna bilen och skrikgråta för det gick inte se för alla tårar som rann.

Det är skönt få skrika och gråta ibland då absolut ingen hör, denna gång dränktes ljudet av millas mirakel och "rytmen av en regnig natt" 

Ibland gör det bara så himla ont inuti mig, jag vet inte var smärtan riktigt grundar sig men det gör så ont så det går knappt leva. 

Känslor som svämmar över, ord som behöver få komma ut.

Frågor, funderingar, önskningar... Som för alltid kommer vara obesvarade.

Allt är inte alltid guld och gröna skogar, med mig. 

Jag mår inte alltid bra, vem gör det?

Jag bär en sorg och saknad så stor inom mig, så det ibland inte ser ut att finnas någon utväg.

En sorg och saknad som gör att jag inte kan repa mig, jag blir aldrig fri den känns det som.

En del av mitt hjärta kommer alltid vara trasigt, sönderrivet och full i varande sår.

Vissa saker repar man sig aldrig riktigt från, vissa människor sätter för djupa spår, medans andra inga alls .

Livet kommer alltid vara så, jag vet det.

Och jag lever med det, men man måste också vara ärlig mot sig själv och ställa sig såna frågor som är livsavgörande.

Jag har en massa funderande framför mig, för några livsavgörande beslut.

Och det kommer inte vara enkelt, på något vis.

Ett nödvändigt ont, ifall jag ska klara av att se mig själv i spegeln resten av mitt liv.

Idag har jag en dålig dag helt enkelt, och tänker att jag ska inte låsas måla upp någon fantasivärld där allt alltid är rosor och rosa moln.