http://bellabliiing.blogg.se/

Mitt x tog tyvärr ifrån mig det där då han blev arg så fort inget blev som han ville, och sa jag emot blev det ett jävla helvete. 

Han gjorde mig även fruktansvärt energikänslig, som jag brukar kalla det.

Gav mig ofta ont i magen utan att ha sagt något, det liksom låg i luften... osv!

Men i alla fall, är fortfarande lika känslig. 

Suckar Jimmy tungt får jag typ panik å tänker typ "shit vad har jag gjort nu då? Har ju inte gjort något... eller vad tänker han nu på, ska han typ bli si eller så"

Hände en sån sak idag, och då tvärfräste jag till dock inte med höjd röst men blev tvärless på känslan jag haft hela dagen. 

Jag ska köpa bil, och jag vet inte vad ännu. Har bilen Jimmy köpt och en som mamma kört upp från Stockholm, och Jimmy vill ju förstås jag ska köpa av han mercan samtidigt som jag känner att jag vill ha framhjulsdrivet på vintern.

Vi har bytt till vinterdäck idag, och under hela tiden har han "skojat" om mest troligt min bil då.

Nymoderniteter osv typ, mercan är bättre.

Då vi far från svensbyn lämnar vi mina sommardäck i förrådet och far sedan och pumpar däcken, sen ska jag på affären en snabbis.

Jimmy ger mig ont i magen, vilket typ aldrig händer men jag tycker något ligger i luften varpå jag typ fräser fram att jag känner mig ledsen, att det känns som att han är emot mig om jag köper den här bilen osv osv (också en grej jag fått leva med efter mitt x, just den där känslan att gör jag som jag vill då kommer han vara sur eller arg)

Jimmy uttrycker sig väl inte på bästa sätt utan säger typ att han inte bryr sig, han kan inget göra att jag känner såhär för det är inte så. Jag får göra vad jag vill, och han är inte sur.

Men då fastnar just det där "jag bryr mig inte" i min skalle, och jag hettar ännu mer inombords. 

Jag parkerar på affären å han sitter kvar i bilen, jag väsviskar något så jag smäller igen bildörren. 

Handlar och tänker för mig själv att så jävla skönt han ska träna sen, ska inte prata med honom alls. ;)

Han frågar om det gått bra att handla, glatt och trevligt liksom. Känner igen hur det brinner till å tänker typ "vad fan kan ens gå dåligt med att handla?!" 

Men väser bara fram typ att ja det har det varför ens fråga.

Vi far hem,  och jag undviker verkligen att ta i honom eller liksom stöts ihop i varann..

Men så tar han tag i mig, kramar mig och tittar mig sen i ögonen.

Eller försöker, jag tittar ner...

Sen säger han typ att jag ska sluta vara sur, finns inget vara sur över och att han inte alls känner eller tänker så typ och sen pussar han mig. 

Och vem kan då vara sur? Fanns ju inget att bli sur över egentligen. 

Hade jag inte varit utsatt för det jag varit utsatt för, hade jag förmodligen aldrig ens sagt något idag för jag hade inte analyserat känslan som låg i luften (eller som jag tyckte låg i luften).

Och då hade aldrig denna diskussion kommit till, inte för att det nu var skrik eller något alls sånt bara jag som är känslig och reagerar i onödan.

Detta har hänt typ en två gånger tidigare, att jag blivit så osäker och fått så ont i magen över något som inte är något så jag vänt taggarna utåt för att skydda mig.

Och Jimmy liksom tar det med ro typ, hettar inte mot mig utan håller mig på jorden då jag behöver det.

Är så tacksam,  att ha fått träffa någon som honom.

Utan tvekan, så är detta det bästa förhållande jag haft i hela mitt liv.

Existerar inget bråk, diskussioner flera gånger i veckan eller förbjuda varann att göra/prata med folk osv. 

Jag litar på Jimmy i sten, och jag älskar han mer än allt. 

Att bara få låna telefon hans för att kolla en grej på nätet, faktumet att han inte har lås på den eller jag på min längre.

Är fantastiskt, på riktigt jag älskar mitt liv och jag älskar min pojkvän. 

Framtiden står framför våra fötter, som precis nyblivna sambos och allt. 

Jag längtar så, så himla mycket efter att få skaffa barn med honom och bygga ett helt liv och sen bli gamla tillsammans. 

Allt börjar falla på plats, fast jobb, körkort, bil, hund, häst, katt, pojkvän.. Jag är liksom redo nu!

Redo för nästa steg i livet, och med Jimmys hand i min kan inget gå fel. 

Vi har en sån fantastisk vardag, där vi på riktigt aldrig är oense. Vi ryker aldrig ihop om något hemma eller diskuterar, utan vi bara fungerar liksom.

Ingen bestämmer mer än den andra och vi tar hänsyn till varann.

Världens bästa! <3

Återigen ett inlägg om kärleken i mitt liv, men detta är nog lite mer för att visa att inger är perfekt. ;)