Njut av livet, det går inte i repris.
Det finns stunder i livet då allt känns både bra och dåligt, det blir liksom en balansgång över öppen eld.
Brinner linan, eller kommer den hålla även denna gång?
Brinner linan, eller kommer den hålla även denna gång?
Jag har en sån stund i livet just nu, då jag känner mig både lycklig och ledsen.
Och jag kan inte riktigt sortera ut alla känslor just nu, finns vissa jag nästan är beredd kasta i backen för jag inte riktigt orkar med just nu.
Och jag kan inte riktigt sortera ut alla känslor just nu, finns vissa jag nästan är beredd kasta i backen för jag inte riktigt orkar med just nu.
Det har varit två väldigt omtumlande veckor som passerat, finns vissa saker som kanske aldrig blir sig likt igen och det är en oerhörd sorg.
Min Emil är och reser runt i Indien med ett gäng kompisar, det känns som både roligt och skrämmande.
Hoppas verkligen resar bjuder på allt han önskar och lite till, men jag längtar verkligen tills jag får höra att han bokat en biljett hem så jag får krama om honom.
Hoppas verkligen resar bjuder på allt han önskar och lite till, men jag längtar verkligen tills jag får höra att han bokat en biljett hem så jag får krama om honom.
Älskade fina lillebror. ♥
Andra saker har också hänt, finns några i min närhet som inte alls mår bra och finns viss risk för att saker och tingt inte alls blir som det en gång var..
Och det är en oerhörd sorg i sig, då jag inte kan skryta med att min familj är så stor och komplett utan mer trasig och den enda förälder jag faktiskt har kontakt med på daglig basis och träffar mer än någon gång på år är ju min fantastiska mamma.
Och det är en oerhörd sorg i sig, då jag inte kan skryta med att min familj är så stor och komplett utan mer trasig och den enda förälder jag faktiskt har kontakt med på daglig basis och träffar mer än någon gång på år är ju min fantastiska mamma.
Men jag är ju berikad med fantastiska morföräldrar istället, och världens bästa farfar.
Så detta som händer just nu är en ordentligt käftsmäll som jag egentligen inte vet hur jag ska hantera.
Jag tror det är svårt att greppa vissa saker, för ledsen och förstörd känner jag mig inte direkt heller.
Känner mig ganska "normal", minus en viss kyla som smugit sig in i mitt känslosystem.
Känner mig ganska "normal", minus en viss kyla som smugit sig in i mitt känslosystem.
Känner mig stark på något sätt, och det kanske beror på det gågna året som liksom tvingat mig till att hitta mig själv och bli just det, stark i mig själv.
En aning har jag nog stängt av alltihop också, trots att sanningen finns här just framför mig så är vi människor ganska duktiga på att bara stänga av också.
Annars då, försökt sova inför nattens jobb och det har väl gått sisådär!
Hunden är lämnad till världens bästa hundvaktare, och middagen redan intagen för frökens del.
Så parkerad i sängen tills det är dags att knalla till bussen...
Hunden är lämnad till världens bästa hundvaktare, och middagen redan intagen för frökens del.
Så parkerad i sängen tills det är dags att knalla till bussen...
Tills nästa gång vi hörs!

Kommentarer
Trackback