länge sen sist.
I oktober gick min farfar hastigt bort, och den 8/12-17 får jag det där samtalet från min mamma som man aldrig någonsin är beredd på eller kan hantera - min högst älskade lillebror Emil är död. Endast 22 år gammal.
Zita är också i himlen och pigan tillbaka hos sin gamla ägare, så jag är därmed hästlös också.
29/6-2018 gifte vi oss, får att på självaste nationaldagen fick vi reda på att vi väntar syskon till Olle.
Så vi är numera en familj på ett barn, ett påväg, Aska katten och på min 28-års dag fick jag en vit herdehundsvalp av min älskade make som present- Fanny.
Jag har inte vetat var jag ska börja skriva, hur jag ska börja skriva men jag vet att jag måste och behöver få skriva och då är det denna blogg som finns till hands. Är förmodligen ingen alls som läser längre, och för mig kvittar det jag behöver bara få ut vissa saker ur systemet.
Så med det sagt, hoppas jag kunna uppdatera här då andan faller på.
Det kommer ett liv efter sorgen, det är som att det är indelat i livet före och livet efter.
På återseende
