Kärlek
Att återse och bli varmt välkomnad av mina tanter var precis vad mitt hjärta behövde idag, de verkade ha saknat mig och inte glömt mig i alla fall ;)
En stund av att känna sig totalt komplett och hel som människa igen, för första gången på en månad.
För det är just det jag är med mina hästar, hel.
Zita skulle inte lämna min sida, ville bli kliad på hela kroppen och stod med huvudet över min axel mest hela tiden.
Nallepigan skulle också kramas, men Zita krävde mer uppmärksamhet så hon käkade tillslut istället.
Att sätta sig där i höet med mina bästa vänner tuggandes ovanför huvudet, ja det finns inget bättre.
Jag bara längtar till den dagen jag slipper köra någonstans för att vara med dom... mina fina älskade tjejer❤
För en månad sen flyttade mina tanter ut till Hanna, för att få gå på lösdrift och underlätta för min egen skull då graviditeten inte är så snäll mot mig med diverse foglossningar osv. Ett beslut som var väldigt svårt på ett sätt, för det innebar att släppa kontrollen lite över det finaste jag har... Har inte ridit mer än en gång sen jag blev gravid, så Zita har nu vila tills jag kan rida igen men Nallepigan har Hanna tagit på foder, och Zita är med som sällskap helt enkelt och båda har det superbra, och jag kan fara till stallet då jag har ork helt enkelt för kroppen är inte min bästa vän och jag måste tänka på livet i magen.
Och tanterna har det SÅ bra och får bästa omskötseln man kan tänka sig, att ha djur är att kunna sätta sitt ego åt sidan och se det bästa för dom och just nu är detta det bästa för mina tjejer ❤
De mår bäst av lösdrift och pigan mår bäst av att få röra på gammelkroppen så vi är väldigt glada över att ha Hanna i våra liv som ville ta hem dom och förverkliga detta❤
Och snart kan jag få börja rida igen!!
